Kusin, syssling, brylling och pyssling
- Bakgrunden till våra släktskapsord

Av Marika Lagervall Publik
(doktorand i nordiska språk vid Göteborgs universitet)
 

Som släktforskare har man ett stort behov av ord för olika typer av släktskap så att man kan prata om sin släkt utan att bli missförstådd. Helst ska man också kunna göra sig förstådd även utanför Sveriges gränser, t.ex. på engelska och i övriga Norden. Jämfört med många av våra närmaste språkgrannar har svenskan ett ovanligt stort och nyanserat ordförråd för att beskriva släktskap. Till skillnad från engelska, franska och delvis norska skiljer vi på släkt på farssidan och släkt på morssidan för många slags relationer. Vi har t.ex. morfar och farfar, moster och faster, brorsson och systerson. Vi kan också specificera exakt vem vi menar genom att prata om farfars far, farmor far, morfars far eller mormors far medan t.ex. engelskan här använder termen great-grandfather för alla. Relationer med personer i samma generation som en själv kan uttryckas med ett nummer och efterleden -männing, t.ex. fyrmänning om en person med samma farfars farfar som en själv, alltså besläktad i fjärde led. Det är dock på de flesta ställen i landet vanligare att uttrycka samma sak med ordet brylling, liksom man vanligen uttrycker tremänningar med syssling och femmänningar ibland med pyssling. Släkt i andra led uttrycks vanligen med kusin. Dessa ord är dock mer ogenomskinliga och svårförståeliga och risken för missförstånd är mycket större här, särskilt som det förekommer dialektala skillnader inom landet och skillnader gentemot besläktade ord i våra närmast besläktade grannspråk. Jag ska här göra ett försök att reda ut vad de våra mest ogenomskinliga släktskapsord egentligen betyder och vad de kommer från. Jag ska även göra jämförelser med vad det heter i några andra, besläktade, europeiska språk. Nedan ska jag gå igenom orden ett i taget med början i ordet kusin. Alla orden har dock gemensamma beröringspunkter och går inte helt att hålla isär.
 

Kusin

Kusin är inlånat från franskan och finns belagt i svenska från 1690-talet. Det kommer ursprungligen från cosinus, som är en förkortning av det latinska consobrinus med betydelsen 'mosters barn'. Detta ord kommer i sin tur från en bildning till ordet soror 'syster'. Betydelsen kom senare att utvidgas till att omfatta alla typer av kusiner. Den enda skillnad som görs i franska är mellan könen med en maskulinform och en femininform. Spanska och italienska, som är närbesläktade med franskan, har andra bildningar för 'kusiner', men skiljer inte heller på kusiner på morssidan och farssidan. Det latinska ordet finns dock kvar i spanska sobrino/sobrina, men det betyder här 'brors eller systers son eller dotter' i stället för 'kusin'.
 Under frihetstiden, särskilt på 1700-talet, hade franskan och den franska kulturen ett enormt inflytande på norra Europa och ordet kusin finns också inlånat i de flesta av de nord- och västeuropeiska språken, t.ex. svenska, norska, danska, engelska och tyska. I engelska och svenska har man en form för alla slags kusiner, både manliga och kvinnliga, medan norska och danska enbart har lånat in den feminina formen. I betydelsen 'manlig kusin' har de i stället ordet fetter/fætter som är lånat från det tyska Vetter med samma betydelse. Detta ord är en avledning till ordet fader, jämför tyska Vater, och det betydde äldst 'farbror'. Det har sedan genomgått en annan slags betydelseförändring än kusin. Tyskan har dock lånat in både den maskulina och den feminina formen av franskan och har därför två ord för 'manlig kusin', Vetter och Cousin.
 Det finns dock också andra ord som kan beteckna olika typer av kusiner. I norska och danska kan man använda søskenbarn (da. søskendebarn) för alla slags kusiner. Det är dock inte lika vanligt förekommande som kusine och fætter. Detta ord har även en parallell i isländska systkinabørn med samma betydelse och i det svenska syskonbarn, som dock snarare betyder 'barn till ens syskon'. Denna betydelse förekommer också i norska och danska. Eftersom ordet är dubbeltydigt är det inte svårt att förstå perspektivförskjutningen mellan 'barn till (två eller flera) syskon' och 'barn till någons syskon'. I det ena fallet är det en utomstående betraktare och i det andra en som är nära besläktad med någon annan.

 
Syssling

Eftersom vi i svenskan betecknar 'kusin' med ett inlånat ord kan man anta att det har funnits ett annat ord innan som detta inlånade ord har trängt undan. Detta finner vi dock inte i ordet syskonbarn utan i de nuvarande orden för tre- och fyrmänning, alltså syssling och brylling.
 Syssling är bildat till ordet syster och hade i fornsvenskan betydelsen 'kusin på mödernet'. Den nära släktskapen med ordet syster syns tydligt i den isländska motsvarigheten systrungur/systrunga 'son respektive dotter till en moster' och även i det nynorska systrung 'son till en moster'. Det är alltså bildat på samma sätt som det latinska consobrinus som jag nämde ovan, men har gått ett steg längre i betydelseförändringen. Övergången från 'tvåmänning' till 'tremänning' har förmodligen skett efter att kusin lånades in och då har betydelsen även utvidgats till att omfatta släkt även på farssidan.
 Bortsett från det nynorska systrung finns detta ord inte bevarat i norska och danska och det har inga direkta motsvarigheter i engelska, tyska och franska. I norska använder man ordet tremänning och i danska talar man om næst søskendebarn medan man i de tre andra språken gör en omskrivning med ordet kusin, t.ex. engelska second cousin ordagrant 'andre kusin'. Ett liknande uttryck finns i det dialektala svenska nästkusin 'syssling'.
 

Brylling

Brylling är på motsvarande sätt bildat till broder och hade i fornsvenska betydelsen 'kusin på fädernet'. Den isländska motsvarigheten är bræ?rungur/bræ?runga med betydelsen 'son respektive dotter till en farbror'. Ända fram till slutet av 1800-talet kunde detta ord användas i betydelsen 'kusin (på fädernet)' jämsides med betydelsen 'tremänning', men sedan skedde ytterligare en förskjutning av betydelsen och ordet används i dag så gott som enbart i betydelsen 'fyrmänning'. Betydelsen 'tremänning' finns dock kvar i finlandssvenska.
 Inte heller detta ord har någon direkt motsvarighet i andra språk. Norska och isländska använder här firmenning respektive fjórmenning 'fyrmänning', medan andra språk använder sammansatta uttryck som ofta bygger vidare på uttrycket för 'syssling', t.ex. engelska third cousin, ordagrant 'tredje kusin'.
 I urnordisk tid verkar man ha haft ett system där man skiljde på barn till en moster och en farbror. Troligen har man även haft ord för barn till en morbror och en faster men dessa finns inte bevarade. De två förstnämnda orden har i fornsvensk tid tagit över betydelsen hos de två sistnämnda och betecknar då 'kusin på fädernet' respektive 'kusin på mödernet'. Det nya ordet kusin omfattade båda dessa typer av kusiner och i och med att det ordet tog över tappade man en distinktion i språket. Orden syssling och brylling har sedan förskjutits till senare generationer, först båda två till 'tremänning' och sedan brylling vidare till 'fyrmänning'.
 

Pyssling

Pyssling, till sist, är inte så vanligt och även om många vet att det kan användas för släktingar är det många som inte vet vilket led det ska användas för. Det vanligaste är 'femmänning', men enligt ordboken kan det även användas för 'fyrmänning'. Det förväxlas också ofta med brylling. Betydelsen kommer av en överförd användning av pyssling i betydelsen 'liten tomte eller dylikt' och är troligen bildat av pys 'liten pojke'.
 

Slutkommentar

Som man kan utläsa av det ovanstående, har dessa fyra ord en ganska speciell historia. Ordet kusin finns i flera andra europeiska språk men har i några av dem en mer begränsad betydelse än i svenskan. De andra orden finns bara i dessa betydelser i svenskan och i de fall då motsvarigheter finns på andra språk har dessa en annan betydelse. Det nordiska systemet för att beteckna olika typer av kusiner har helt gått ur bruk utom i isländska och i och med att ordet kusin tagit över har de gamla orden syssling och brylling helt förändrats i betydelse. I andra språk har dessa ord, i den mån de har funnits, helt försvunnit och betydelserna 'tremänning' och 'fyrmänning' betecknas här av andra uttryck.
 Är man medveten om att de här orden kan ha delvis andra betydelser i andra delar av landet eller i våra grannländer så bör det vara problemfritt att använda dem, men om man helt vill undgå risken för missförstånd bör man förtydliga vad man menar med hjälp av "-männing"-orden; tremänning, fyrmänning osv.

Materialet till denna artikel är hämtat ur en längre artikel skriven till 1999 års upplaga av Humanistdagarna vid Göteborgs universitet. Temat i den artikeln är en jämförelse av släktskapstermer mellan de nordiska språken, engelska, tyska, franska och latin och där tar jag även upp ord för kärnfamiljen (fader, syster m.fl.) och för generationer i rakt uppstigande led, t.ex. farfar och farfars far. Om någon är intresserad eller har något att kommentera är ni välkomna att höra av er på e-post marika.lagervall@svenska.gu.se.

                             farfars farfar                                          farfars farfars bror
 

           farfars far                        farfars farbror                        farfars fars kusin
 

      farfar              farfars bror               far fars kusin                     farfars syssling
 

   far      farbror             fars kusin                  fars syssling                    fars brylling
 

Basperson      kusin              syssling                      brylling                          pyssling